Bara sport?

Promenerade runt en sväng i Göteborgs innebandy-mecka som gammal Pixbo-spelare iklädd IKSU-mössa.... Fick känslan av att inte riktigt veta vilka jag tillhör. Att döma av vissa blickar trodde jag att jag skulle bli lynschad! Har nu fått ökad förståelse för dom med personlighetsklyvning.... Och dom som lever under mordhot.

En dag på ett tåg.

Eller 11 timmar för att vara mer exakt. Umeå – Göteborg dagtid helt enkelt. Det har varit så enormt spännande nästan hela tiden så jag känner att det vore rent orättvist att behålla all denna informationen för mej själv. Så här kommer en redogörelse för vad jag har haft för mej och hur lång tid jag ägnat åt varje aktivitet:

* Sovit: 3 timmar (resultat – nackspärr)

* Lyssnat på Harry P: 2 timmar (dock största delen av tiden i kombination med att jag sov)
* Skala clementin: 15 minuter (resultat: konstiga blickar från omgivningen)
* Äta clementin: 45 sekunder (äcklig = inte värt jobbet)
* Luktat på grannens svett: 8 timmar (gjorde ju inte att resan kändes kortare direkt)
* Skriva den här texten: 30 minuter (grannen kunde ju inte få se vad jag skrev så jag fick sitta på ett     jättekonstigt sätt: mer blickar)
* Snokat på kändisar på fejjan: 1 timme (eventuellt skickat en del vänförfrågningar)
* Gåt lös på fejjan: 2 timmar (ber om ursäkt för alla ”skojiga” kommentarer, JAG HADE TRÅKIGT!)
* Gått lös ännu mer på instagram: (så mycket så den efter halva tiden bestämde sej för att sluta     fungera, så ni får tyvärr inte se bilden på tanten med cowboyhatt)
* Snusat: Mest hela tiden (tror grannen tyckte det lukta illa så då snusa jag lite till. Jag tyckte han     lukta illa)
* Försökt prata i telefon: (tunnlar borde förbjudas)
* Lekt att jag är Sherlock Holmes (inte alls lika kul när man inte har något mord att lösa och     konduktören kommer och fråga alla vart dom ska precis när jag tror jag listat ut det)
* Tittat på träd: All övrig tid. (mer specifikt träd med snö, träd utan snö, små träd, stora träd, höga träd, låga träd (buskar?), fina träd, fula träd, ska jag fortsätta..?)

Slutsats: Alla människor borde få åka tåg i pyjamas, inte bara barn! Barn borde inte få åka tåg.     

En svart dag.

Ni vet hur föräldrar brukar säga till folk som inte har barn att dom inte kan förstå känslorna man har för sina barn. Lycka, sorg, ilska, saknad m.m. Jag håller helt med! Folk som inte är eller har varit i samma situation kan inte förstå. Så jag väntar mej inte det. Jag väntar mej inte att människorna i min närhet ska kunna sätta sej in i hur jag mår och känner idag. Idag har jag lämnat ifrån mej och sagt adjö till 15 par skor. 15 PAR!!! Detta har aldrig hänt och jag vet inte om jag egentligen var redo för det här.... Känner mej tom. Psykiskt utmattad. Finns det stödgrupper för personer som har förlorat sina skor? Tur att jag har 36 par kvar i alla fall!

När vinden vände, flera gånger om..

I morse höll dagen på att falla pladask med en gång kan man säga. December är ju en fantastisk månad på många sett men det absolut bästa är ändå att det finns några hjälpande anledningar att gå upp ur sängen på morgon. T.ex:
1. Årets julkalender
2. Sunes julkalender
3. Sportspegelns julkalender
4. Chokladkalendern
Och allt detta redan till frukost! Kan ju nästan få ner snooz-tiden från en timme till ynka 45 minuter. Bara en sådan sak! Så föreställ er besvikelsen i morse när jag lyckligt (ja, nästan i alla fall. Euforisk för att vara 8.30 på morgonen) öppnade lucka nummer 18 och får se det här!

Och alltså jag lovar! Det är inte jag som har ätit upp den!!! Jag öppnar den oöppnade luckan och den ÄR TOM.... Helt sjukt. Vet inte om jag ska gråta, bli förbannad eller om jag ska gå och lägga mej igen (ser möjligheten till en grymt bra bortförklaring till det just då). Får istället ett tips av en oerhört intelligent vän som tycker jag i ren protest ska öppna alla luckor och äta upp choklad som finns där för en kalender har ändå ingen funktion om den inte funkar som den ska! Tar först och ägnar några dyrbara timmar åt städning och packning av min lägenhet (!) och som alla ni förstår som har sett mej städa/packa/kasta runt saker tidigare får kalendern vara med om några flygturer runt om i lägenheten. Så när stunden väl är inne för min hämndaktion mot chokladtjuvarna hinner jag bara komma till lucka nummer 19 så får jag se detta...

Och där sitter man sedan med skammen. Det var ingen som stulit min choklad. SÅ KLART! Det är ju jul för guds skull... Chokladen hade bara råkat glida ur sina hålor och runt lite i förpackningen. Och det blev ingen hämndaktion. Det ända jag nu lyckats åstadkomma är en situation där jag har en mindre anledning att gå upp ur sängen i morgon och när jag väl gjort det får jag sitta där och stirra på min redan öppnade lycka 19 och inte få någon choklad till frukost. Bittert kan jag säga.

Men sen kom jag på det! Det här är ju inte mitt fel!!! SÅ KLART. Vem konstruerar en kalender som inte tål lite sväng om liksom?! Den är ju till ett barn för guds skull (eller vuxna med viss överaktivitet) och borde tåla lite mer än såhär. Dåligt helt enkelt. Kanske ändå borde äta upp all choklad som protest? Gör det imorgon bitti. Helt plötsligt fick jag 5 extra anledningar att gå upp imorgon!

Det började riktigt bra!

Hade bilden jäkligt tydlig i huvudet hur det skulle se ut. Årets pepparkaksbygge skulle bli den snyggaste surfbuss Ume någonsin skådat (även om dom inte finns i överflöd här direkt...)! Mallen ritades för hand med extrem omsorg. Julmusiken sattes igång och bit för bit skapades med en exakthet världen sällan skådat (från min sida i alla fall). Då började det riktigt roliga, KRISTYREN!
Ena sidan gjordes...

Taket med tillhörande surbrädor blev till....

Baksidan tog sin form.... Dock efter en extra sväng på Ica då någon i publiken käkat upp en av mina baklampor!

Den andra sidan höll helt klart måttet och monteringen tog sin början....

Länge såg det ganska ljust ut och passagerarna var förväntningsfulla....

Men så började problemen.... Bussen behövde allt mer support för att hålla sig uppe....

Och kraschen var till slut ett faktum innan sista detaljerna ens hunnit komma på plats....

Slutsats: Det krävs längre tid i ugnen och en farsan Baloo för att pepparkaksprojekt ska bli riktigt lyckade. Gör om och gör rätt!

Halvvägs till mordor

Det har nu gått ca en vecka sedan äventyret Karin (aka Hobbiten) och de Två Tornen tog sin början. En update är på sin plats. Vi lever, vi mår bra och vi tar oss framåt! Givetvis går humöret lite upp och ner... Brukar ju vara så på äventyr. Det påverkas av med och motgångar helt enkelt. Som i torsdags var humöret på en så kallad topp. Ena tornet hade nämligen syltkakor med sig och det andra hade  överblivet, men ack så gott, biogodis! Vem blir inte glad då menar jag?! Man är inte kräsen när nöden kräver det!!

Omgivningen har inte kunnat smita helt opåverkad förbi heller... Vårt äventyr skulle man ju, på ett enkelt sätt, kunna säga handlar om att hitta och rädda de stackars överviktiga barnen i årskurs 1-5 i Västerbottens stora vida land. Detta är ju ett uppdrag, som ett av tornen så fint beskrev det i vår resedagbok, "ett ämne som för vissa individer behandlar väldigt personlig och känslig information". Då kan man tänka sig att man måste handla respektingivande och hänsynsfullt när man har med sådana här känsliga ämnen att göra. Men när blodsockret är lågt och det var flera timmar sedan man fått vistas i hemmets lugna vrå kan detta brista. Detta kan leda till att personer vi stöter på under vår resa (t.ex. dom på bordet bredvid på medicinska biblioteket) får utstå diverse mindre respekterande och hänsynsfulla kommentarer. Vi ber om ursäkt för detta!

Men igår var stundtals en väldigt tuff dag. Vi tog oss fram en lång bit och fick mycket uträttat men inte utan blod svett och tårar. Igår föll vi helt enkelt in i en så kallad svacka... Ibland blir det så. Kan också vara så att medlemmarna i detta brödraskap egentligen föredrar verkliga äventyr och har svårt för den fiktiva varianten. Plus att Hobbitens snus hade varit slut i ca 4 timmar... Vilket är att jämför med ett anfall av the nazgul när du redan har 20 000 orcher att slåss mot. Här har ni i vilket fall som helst ett kort utdrag ur denna tuffa period.

Men vi klarade det och det som inte dödar det härdar. Vi blir allt starkare tillsammans. Och det viktiga är att vi behåller fokus på sådant (som enligt vår utbildning) är det absolut viktigaste, GENUS!
Nu har vi fått några dagar välförtjänt vila. Ungefär som Frodo fick några dagar i Rivendell innan den verkliga slutspurten började. Ja, fast vi har helg och ska fixa julbord! Nu måste jag dock skynda i väg. För konstigt bringar inte kommentaren "a wizard is never late. Nor is he early. He arrives exactly when he means to" samma pondus i denna tidsåldern som jag hör att den gjorde i förra.... Så fortsättning följer på måndag. Eller när mörkrets krafter blir för starka.....

Nystart

Senaste tiden har bestått av tok-plugg-vecka x 2 inför tenta x 2 som givetvis
leder till tentafirande x 2. Nu är det slut och så jävla gött är det!

Så idag var det ny kurs, nya föreläsningar och nya grupper. Jag, Oskar och Jens är det nya dream team! Kommande veckors "äventyr" kommer därför gå under namnet: Sagan om Karin med ringen och dom två tornen. Känner på mig att det kommer bli succé! Vad annars. För att fortsätta på temat blir det sen Hobbit med hela galna ume-familjen på onsdag. 8 pers är en stor familj när man ska på bio. Med tanke på hur diskreta och tystlåtna vi brukar var kanske det dock är tveksamt om vi kommer få sitta kvar hela filmen ut... Eller om resten av salongen kommer. Det kan balla ur, det är allt jag säger. "A red sun rises, blood has been spilled this night". Vi hoppas Legolas får behålla den repliken för sig själv. Vi ska uppföra oss, jag lovar!

Jag kan allt!

Det finns ingenting jag inte klarar, inget jag inte kan göra! Jag är nu världens mest självständiga person, helt oberoende av andra. Jag är helt klart en av dom starkaste på jorden. Är det något du behöver hjälp med? Du kan ju alltid höra av dig och fråga... Jag klarar vilken uppgift som helst!
Helt klart.
Idag har jag rensat avloppet i duschen. Det har varit stopp i typ en månad. Men nu, en gigantisk hårklump och en spya ner i toaletten senare, helt rent!  Mitt enda stora hinder här i livet är nu bortspolat. Tänker nu ta en 45-minuters-dusch utan att fylla hela badrummet med vatten upp till tröskeln. För att jag kan.

One does not simpley walk into Mordor. Men vissa har ju bättre odds än andra.

På den gamla goda tiden

Kommer ni ihåg dom fina dagarna från vår historia när man gick in i en Ica-affär (eller en annan affär för den delen), gick fram till kassörskan och sa vad man ville ha för snus, fick visa leg (eller slapp om man hade tur), fick dosan i handen, betalade typ 25 ynka kronor och gick mycket nöjd och glad hem igen.

Idag går det inte längre till så. Idag går man in i affären, fram till någon high tech-apparat där det gäller att hålla fingrarna i styr så man inte råkar få nässpray istället eftersom det nu säljs på samma ställe, går sedan till kassan, blir smått bedrövad om man inte får visa leg för det betyder att personen i kassan tycker att man ser ut som över 25, vilket jag INTE är än (!!!), betalar snällt 49 SVENSKA RIKSDALER men man får ingen snus. Nej det kommer man på när man kommit hem igen att den skulle jag ju ha hämtat ut i apparaten i affären som nu ligger 15 minuter bort med koden på kvittot som jag nu har slängt. Drar ur mig en svordomsramsa som hade fått Gunvald att rodna och känner lust att lägga mig på hallgolvet och dö en liten stund. Tanken på att sluta snusa har aldrig varit så långt borta för det ända jag behöver nu är en snus mot denna totala irritation!

Får man säga att det var bättre förr nu?

Julstämning!

Snön kom idag! Kanske inte med norrländska mått men med mina göteborgska mått gjorde den det. Så nu är julstämningen total; musik, saffransbullar, glögg, julskum, clementiner, adventsljusstakar utebelysning och SNÖÖÖ. Men ändå som en extra försiktighetsåtgärd ska nu även tomten få lite inspiration. Utifall han tappat entusiasmen och råkat glömma vad folk (jag) blir riktigt glad av. Här ska du få lite julklappstips. Du kan se det lite som Darin såg på sina outfit-tips, det kommer bli succé om du följer dom.

Så slipper du tänka mer på det!

Sylvia och Darin!

Tycker så synd om er! Skäms lite å era vägnar för att ni framställs som så korkade på bästa sändningstid. Skulle bara vilja skicka någon till Sylvias hjälp som kan förklara för henne vad runkobjekt är. För kvinnan skiner upp som en sol, blir stolt som en tupp och tittar djupt in i kameran samtidigt som hon säger "jag tror Magnus (Uggla) var ärlig när han sa att han var kär i mej tidigare" efter att Uggla med ett garv berättat att Sylvia under många år var hans runkobjekt.
SNÄLLA SYLVIA! Att tycka någon är attraktiv är inte samma sak som att tycka om en person. Att ägna sig åt diverse ensamhetsaktiviteter är ingen kärleksförklaring. Att vara kär är inte samma sak som att runka! Så du vet i fortsättningen...

Darin däremot kanske det är dags att sluta hjälpa, att ställa på egna ben. Han skiner nämligen också upp som solen och blir stolt som en fyraåring som lärt sig knyta skosnörena när han får visa upp sin stylists outfit-tips, som han skrivit ut från datorn med bilder och allt och sedan packat ner i väskan tillsammans med dom aktuella plaggen för veckan. Bara så att ingenting skulle råka bli fel! Annars kanske han skulle råka ta på sig den rosa tishan till jeansen när den egentligen skulle vara till hans ljusa chinos? Kanske skulle det sluta med att han stod i tv med en svart och en grå socka? Kanske skulle han i stress och panik rent av glömma bort att byta kallingar en dag? Får liksom vibbar av killen i högstadiet vars mamma hade packat ner 7 stycken plastpåsar med kläder märka med "måndag" "tisdag" "onsdag" o.s.v. i väskan när vi skulle på skidresa. Redan då var det ordentligt pinsamt och ett tecken på viss bristande fantasi, självständighet och kanske delvis sänkt intelligens... Jag vet inte riktigt?

Norrland vs. Stockholm

Det har varit lite uppståndelse i Norrland i veckan. Metro Stockholm råkade ju nämligen kläcka ur sig en notis om att man i huvudstaden vill uppmana invandrare och personer från andra länder att komma och lämna blod för att dom har brist på ovanliga blodgrupper. Till den gruppen tillhörde tydligen personer från Afrika, Sydamerika och Norrland. Det är ju då "Norrland" i detta sammanhanget folk har reagerat på. Vissa blir lite stötta för att Norrland inte riktigt räknas till Sverige. Andra blir mer glada, av precis samma anledning. Ingen tycks lägga särskilt mycket vikt vid att varken Afrika eller Sydamerika heller är några länder....

Men jag är lite tveksam till det här. Inte för att jag har något emot att personer från Sydamerika eller Afrika lämnar blod, det är bra! Inte för att jag tycker speciellt synd om Norrlänningarna i det här sammanhanget heller. Och inte för att jag EGENTLIGEN bryr mig jättemycket om konst och kultur. Men jag tycker ändå att det är lite trevligt med "vardagskultur", jag vet att det finns många som verkligen lever via konst och jag vet att många av dessa kreativa själar lever i Stockholm. På så sätt värnar jag ändå om en positiv utveckling inom konsten. Därför kanske det här med att sprida Norrlands blod inte är den bästa idén..? Va nere på stan i veckan och fick se det senaste och väldigt påkostade konststycke i Ume stad. En vacker ljustunnel med diffusa björkar och "vackra, klocka, tänkvärda eller klassiska citat" Det är då jag blir lite tveksam...

På riktigt!

Okej nu råkade de ju va så att det kanske hände en liten olycka i helgen. Men vi ska inte prata om det! Behöver inte kommentaren "men HERRE gud, Karin" eller "va faaaaaaaaaaan" eller "alltså ska du aldrig lära dej". Tro mej dom tankarna har gått i mitt egen huvud långt fler gånger än ni har tänkt tanken "va ska jag äta idag"! Det ingår liksom i mitt liv att tänka så.

Nu till det faktiska ämnet; konsekvenserna. För när ni har tänkt tanken "för fan inte nu igen" i ca 5 sekunder och sedan går vidare med era "undra vad som går på tv ikväll" så fortsätter ju mina tankar om hur jag ska fixa allt praktiskt i livet fast med bara en hand. Vissa säger att man kan se det som ett äventyr. Jag ser det som helvetet. Eller värre. Skall dock tilläggas att jag har världens finaste vänner som ställer upp till tusen. Allt från att torka tårar, dämpa ADHD-utbrott i undersökningsrummet, agera kudde i väntrummet och argumentera med sjukvårdsupplysningen. Jag är tokrik när det kommer till vänner!! (Är det en fungerande kompensationsfaktor tro?) Men man kan inte utnyttja sina vänner hur som helst. Inte utan att betala tillbaka i alla fall. Och eftersom jag är en fattig student så har jag nu kommit fram till ett annat sätt att komma runt problemet. Vi kan kalla det Bengbom-auktion. Alltså full kontroll och lite omvänd ordning. Både priset och varan är nämligen satt. Sen är det bara först till kvarn... Så här ser det ut:

En julfika till priset av en hållbar fläta.
En middag till priset av en hårtvätt.
Fem djävligt roliga historier till priset av en bäddad säng.
Ett spa-besök till priset av en storhandling.
En puss till priset av hjälp att ta på mej mössan.

Har ni egna erbjudanden är det fritt fram.
Jag vet att jag nu har närmat mej gränsen till att sälja mej själv på internet. Men nöden har ingen lag!
Bara att höra av sig.

Minnet..

Ibland händer det att jag känner mig som en intelligent person. Ibland händer det att jag säger, med en sån där röst som man förmodligen använder när man skall berätta för en vuxen person att hen har satt på skorna på fel fot, att "jag skulle vilja titta in i den där personens hjärna och se hur det ser ut för det kan då inte stå helt rätt till". Det händer att jag säger det. Idag har jag sagt det så många gånger. Om mig själv. Visst har det forskats rätt mycket på det här med det mänskliga minnet ändå? Så om det finns någon som kan mycket om det får den personen gärna förklara för mej hur hjärnan funkar när man tappar bort typ allt man äger. För att sedan hitta det igen på dom mest konstiga ställen. Idag har jag till exempel tappat bort köksredskap, min snusdosa, tv-kontrollen och mina favoritstrumpor. Men det är lugnt, allt har kommit till rätta igen. Köksredskapet hittade jag i städskåpet, snusdosan i badrumsskåpet, tv-kontrollen i mitt skåp på Iksu och strumporna i cykelkorgen. På allvar, WHAT!? Tror min hjärna vill framför något slags budskap. Men jag förstår inte vad? Varken informationen, kommunikationen eller dokumentationen ligger på topp i mitt huvud idag... Jag är en skam för sjuksköterskeyrket. Så kan man säga.

Apropå tentaångest...

"Hej Bullen! Vi är en kille och en tjej på drygt 20 jordsnurr som trots våran ringa ålder snart är halvvägs genom en universitetsutbildning. Detta är något vi för det mesta trivs bra med. Tycker att det vi läser egentligen är väldigt intressant och vi har fina vänner att plugga med. Även om dom ibland kan vara både smygtröga, djävligt irriterande och ibland ganska taskiga mot oss. Nu har vi ca 3 veckor kvar till programmets kanske största och svåraste tenta och vi borde verkligen plugga till den! Men faaaan vad svårt det är ibland!!! Vad skall vi göra? Får ju lite ångest av det här.... 

/Spring i benen och gröt i huvudet."

Om man stannar kvar i sin ångest så kommer den tillslut att försvinna av sig själv, om man bara genomlider den, och då försvinner den helt och hållet. Medan om man gör allt för att tränga bort den så försvinner den bara för stunden men kan sedan återkomma lika snabbt igen... Vi rekommenderar det senare alternativet! Den innehåller typ äventyr. För att illustrera detta har vi gjort en liten film. OBS! Det inte pojken och flickan i filmen som har skrivit brevet...? /Bullen 

Äventyr?

Denna bloggen skulle vara ett sätt att få folk, som inte befinner sig i samma land eller stad som jag gör, att få en inblick i vad som händer i mitt, ibland smått galna, liv. En plats med texter om mina äventyr helt enkelt. Och det har blivit några stycken! Både på egen hand och i kombo med kära. I början var även flytten till Umeå ett äventyr för en stadsfjolla som mig. Efter snart tre avklarade terminer (HERRE JÄVLAR) känns dock Ume nu mer som hemma och med det försvinner tyvärr känslan av äventyr. Men mamma Beijan säger att man ska hålla sina löften. Och under en svag (av icke avslöjad anledning) stund i mitt liv lovade jag att, trots bristen på äventyr, ta upp bloggen igen... So here we go. Vill dock påminna er om att ni läser av egen fri vilja och blir det en tråkig stund är det inte mitt fel! Men såklart, jag ska göra vad jag kan för att förgylla några sketna sekunder av era liv. Och slängs man inte in i några äventyr får man väl helt enkelt skapa dom själv. Framför allt till er hemma i Götet!

Så när den norrländska tristessen är som värst... Tänk er; regnig måndag, har gått upp lite för sent än jag borde, den nu så välbekanta tentaångesten börjar göra sig påmind och man sitter därför på Iksu och gör allt för att pressa fram några ynka minuters koncentration i pluggandet och inser att man glömt laddaren till datorn hemma så man kommer inom en snar framtid inte kunna fortsätta pluggandet om man inte först cyklar HEM IGEN för att hämta laddaren och måste kämpa sig upp för 200 meters lång backe för andra gången idag. Det är då det händer. Det är då jag presterar som bäst! Från någonstans som ingen vet hittar jag krafter som måste härstamma från någon slags urmoder. Laddad som få lämnar jag Iksu 12.30 PRICK för att vara tillbaka EXAKT ÅTTA MINUTER SENARE! Åtta minuter!!! Ni fattar inte vilken grymt bra tid det är... Ja, det var min dag. Ni förstår ju utbudet av äventyr i den här staden. Men det är lugnt, jag trivs.

Hej hej