En dag på ett tåg.

Eller 11 timmar för att vara mer exakt. Umeå – Göteborg dagtid helt enkelt. Det har varit så enormt spännande nästan hela tiden så jag känner att det vore rent orättvist att behålla all denna informationen för mej själv. Så här kommer en redogörelse för vad jag har haft för mej och hur lång tid jag ägnat åt varje aktivitet:

* Sovit: 3 timmar (resultat – nackspärr)

* Lyssnat på Harry P: 2 timmar (dock största delen av tiden i kombination med att jag sov)
* Skala clementin: 15 minuter (resultat: konstiga blickar från omgivningen)
* Äta clementin: 45 sekunder (äcklig = inte värt jobbet)
* Luktat på grannens svett: 8 timmar (gjorde ju inte att resan kändes kortare direkt)
* Skriva den här texten: 30 minuter (grannen kunde ju inte få se vad jag skrev så jag fick sitta på ett     jättekonstigt sätt: mer blickar)
* Snokat på kändisar på fejjan: 1 timme (eventuellt skickat en del vänförfrågningar)
* Gåt lös på fejjan: 2 timmar (ber om ursäkt för alla ”skojiga” kommentarer, JAG HADE TRÅKIGT!)
* Gått lös ännu mer på instagram: (så mycket så den efter halva tiden bestämde sej för att sluta     fungera, så ni får tyvärr inte se bilden på tanten med cowboyhatt)
* Snusat: Mest hela tiden (tror grannen tyckte det lukta illa så då snusa jag lite till. Jag tyckte han     lukta illa)
* Försökt prata i telefon: (tunnlar borde förbjudas)
* Lekt att jag är Sherlock Holmes (inte alls lika kul när man inte har något mord att lösa och     konduktören kommer och fråga alla vart dom ska precis när jag tror jag listat ut det)
* Tittat på träd: All övrig tid. (mer specifikt träd med snö, träd utan snö, små träd, stora träd, höga träd, låga träd (buskar?), fina träd, fula träd, ska jag fortsätta..?)

Slutsats: Alla människor borde få åka tåg i pyjamas, inte bara barn! Barn borde inte få åka tåg.