Äventyr?

Denna bloggen skulle vara ett sätt att få folk, som inte befinner sig i samma land eller stad som jag gör, att få en inblick i vad som händer i mitt, ibland smått galna, liv. En plats med texter om mina äventyr helt enkelt. Och det har blivit några stycken! Både på egen hand och i kombo med kära. I början var även flytten till Umeå ett äventyr för en stadsfjolla som mig. Efter snart tre avklarade terminer (HERRE JÄVLAR) känns dock Ume nu mer som hemma och med det försvinner tyvärr känslan av äventyr. Men mamma Beijan säger att man ska hålla sina löften. Och under en svag (av icke avslöjad anledning) stund i mitt liv lovade jag att, trots bristen på äventyr, ta upp bloggen igen... So here we go. Vill dock påminna er om att ni läser av egen fri vilja och blir det en tråkig stund är det inte mitt fel! Men såklart, jag ska göra vad jag kan för att förgylla några sketna sekunder av era liv. Och slängs man inte in i några äventyr får man väl helt enkelt skapa dom själv. Framför allt till er hemma i Götet!

Så när den norrländska tristessen är som värst... Tänk er; regnig måndag, har gått upp lite för sent än jag borde, den nu så välbekanta tentaångesten börjar göra sig påmind och man sitter därför på Iksu och gör allt för att pressa fram några ynka minuters koncentration i pluggandet och inser att man glömt laddaren till datorn hemma så man kommer inom en snar framtid inte kunna fortsätta pluggandet om man inte först cyklar HEM IGEN för att hämta laddaren och måste kämpa sig upp för 200 meters lång backe för andra gången idag. Det är då det händer. Det är då jag presterar som bäst! Från någonstans som ingen vet hittar jag krafter som måste härstamma från någon slags urmoder. Laddad som få lämnar jag Iksu 12.30 PRICK för att vara tillbaka EXAKT ÅTTA MINUTER SENARE! Åtta minuter!!! Ni fattar inte vilken grymt bra tid det är... Ja, det var min dag. Ni förstår ju utbudet av äventyr i den här staden. Men det är lugnt, jag trivs.

Hej hej