Halvvägs till mordor

Det har nu gått ca en vecka sedan äventyret Karin (aka Hobbiten) och de Två Tornen tog sin början. En update är på sin plats. Vi lever, vi mår bra och vi tar oss framåt! Givetvis går humöret lite upp och ner... Brukar ju vara så på äventyr. Det påverkas av med och motgångar helt enkelt. Som i torsdags var humöret på en så kallad topp. Ena tornet hade nämligen syltkakor med sig och det andra hade  överblivet, men ack så gott, biogodis! Vem blir inte glad då menar jag?! Man är inte kräsen när nöden kräver det!!

Omgivningen har inte kunnat smita helt opåverkad förbi heller... Vårt äventyr skulle man ju, på ett enkelt sätt, kunna säga handlar om att hitta och rädda de stackars överviktiga barnen i årskurs 1-5 i Västerbottens stora vida land. Detta är ju ett uppdrag, som ett av tornen så fint beskrev det i vår resedagbok, "ett ämne som för vissa individer behandlar väldigt personlig och känslig information". Då kan man tänka sig att man måste handla respektingivande och hänsynsfullt när man har med sådana här känsliga ämnen att göra. Men när blodsockret är lågt och det var flera timmar sedan man fått vistas i hemmets lugna vrå kan detta brista. Detta kan leda till att personer vi stöter på under vår resa (t.ex. dom på bordet bredvid på medicinska biblioteket) får utstå diverse mindre respekterande och hänsynsfulla kommentarer. Vi ber om ursäkt för detta!

Men igår var stundtals en väldigt tuff dag. Vi tog oss fram en lång bit och fick mycket uträttat men inte utan blod svett och tårar. Igår föll vi helt enkelt in i en så kallad svacka... Ibland blir det så. Kan också vara så att medlemmarna i detta brödraskap egentligen föredrar verkliga äventyr och har svårt för den fiktiva varianten. Plus att Hobbitens snus hade varit slut i ca 4 timmar... Vilket är att jämför med ett anfall av the nazgul när du redan har 20 000 orcher att slåss mot. Här har ni i vilket fall som helst ett kort utdrag ur denna tuffa period.

Men vi klarade det och det som inte dödar det härdar. Vi blir allt starkare tillsammans. Och det viktiga är att vi behåller fokus på sådant (som enligt vår utbildning) är det absolut viktigaste, GENUS!
Nu har vi fått några dagar välförtjänt vila. Ungefär som Frodo fick några dagar i Rivendell innan den verkliga slutspurten började. Ja, fast vi har helg och ska fixa julbord! Nu måste jag dock skynda i väg. För konstigt bringar inte kommentaren "a wizard is never late. Nor is he early. He arrives exactly when he means to" samma pondus i denna tidsåldern som jag hör att den gjorde i förra.... Så fortsättning följer på måndag. Eller när mörkrets krafter blir för starka.....