En svart dag.

Ni vet hur föräldrar brukar säga till folk som inte har barn att dom inte kan förstå känslorna man har för sina barn. Lycka, sorg, ilska, saknad m.m. Jag håller helt med! Folk som inte är eller har varit i samma situation kan inte förstå. Så jag väntar mej inte det. Jag väntar mej inte att människorna i min närhet ska kunna sätta sej in i hur jag mår och känner idag. Idag har jag lämnat ifrån mej och sagt adjö till 15 par skor. 15 PAR!!! Detta har aldrig hänt och jag vet inte om jag egentligen var redo för det här.... Känner mej tom. Psykiskt utmattad. Finns det stödgrupper för personer som har förlorat sina skor? Tur att jag har 36 par kvar i alla fall!