Bara sport?

Promenerade runt en sväng i Göteborgs innebandy-mecka som gammal Pixbo-spelare iklädd IKSU-mössa.... Fick känslan av att inte riktigt veta vilka jag tillhör. Att döma av vissa blickar trodde jag att jag skulle bli lynschad! Har nu fått ökad förståelse för dom med personlighetsklyvning.... Och dom som lever under mordhot.

En dag på ett tåg.

Eller 11 timmar för att vara mer exakt. Umeå – Göteborg dagtid helt enkelt. Det har varit så enormt spännande nästan hela tiden så jag känner att det vore rent orättvist att behålla all denna informationen för mej själv. Så här kommer en redogörelse för vad jag har haft för mej och hur lång tid jag ägnat åt varje aktivitet:

* Sovit: 3 timmar (resultat – nackspärr)

* Lyssnat på Harry P: 2 timmar (dock största delen av tiden i kombination med att jag sov)
* Skala clementin: 15 minuter (resultat: konstiga blickar från omgivningen)
* Äta clementin: 45 sekunder (äcklig = inte värt jobbet)
* Luktat på grannens svett: 8 timmar (gjorde ju inte att resan kändes kortare direkt)
* Skriva den här texten: 30 minuter (grannen kunde ju inte få se vad jag skrev så jag fick sitta på ett     jättekonstigt sätt: mer blickar)
* Snokat på kändisar på fejjan: 1 timme (eventuellt skickat en del vänförfrågningar)
* Gåt lös på fejjan: 2 timmar (ber om ursäkt för alla ”skojiga” kommentarer, JAG HADE TRÅKIGT!)
* Gått lös ännu mer på instagram: (så mycket så den efter halva tiden bestämde sej för att sluta     fungera, så ni får tyvärr inte se bilden på tanten med cowboyhatt)
* Snusat: Mest hela tiden (tror grannen tyckte det lukta illa så då snusa jag lite till. Jag tyckte han     lukta illa)
* Försökt prata i telefon: (tunnlar borde förbjudas)
* Lekt att jag är Sherlock Holmes (inte alls lika kul när man inte har något mord att lösa och     konduktören kommer och fråga alla vart dom ska precis när jag tror jag listat ut det)
* Tittat på träd: All övrig tid. (mer specifikt träd med snö, träd utan snö, små träd, stora träd, höga träd, låga träd (buskar?), fina träd, fula träd, ska jag fortsätta..?)

Slutsats: Alla människor borde få åka tåg i pyjamas, inte bara barn! Barn borde inte få åka tåg.     

En svart dag.

Ni vet hur föräldrar brukar säga till folk som inte har barn att dom inte kan förstå känslorna man har för sina barn. Lycka, sorg, ilska, saknad m.m. Jag håller helt med! Folk som inte är eller har varit i samma situation kan inte förstå. Så jag väntar mej inte det. Jag väntar mej inte att människorna i min närhet ska kunna sätta sej in i hur jag mår och känner idag. Idag har jag lämnat ifrån mej och sagt adjö till 15 par skor. 15 PAR!!! Detta har aldrig hänt och jag vet inte om jag egentligen var redo för det här.... Känner mej tom. Psykiskt utmattad. Finns det stödgrupper för personer som har förlorat sina skor? Tur att jag har 36 par kvar i alla fall!

När vinden vände, flera gånger om..

I morse höll dagen på att falla pladask med en gång kan man säga. December är ju en fantastisk månad på många sett men det absolut bästa är ändå att det finns några hjälpande anledningar att gå upp ur sängen på morgon. T.ex:
1. Årets julkalender
2. Sunes julkalender
3. Sportspegelns julkalender
4. Chokladkalendern
Och allt detta redan till frukost! Kan ju nästan få ner snooz-tiden från en timme till ynka 45 minuter. Bara en sådan sak! Så föreställ er besvikelsen i morse när jag lyckligt (ja, nästan i alla fall. Euforisk för att vara 8.30 på morgonen) öppnade lucka nummer 18 och får se det här!

Och alltså jag lovar! Det är inte jag som har ätit upp den!!! Jag öppnar den oöppnade luckan och den ÄR TOM.... Helt sjukt. Vet inte om jag ska gråta, bli förbannad eller om jag ska gå och lägga mej igen (ser möjligheten till en grymt bra bortförklaring till det just då). Får istället ett tips av en oerhört intelligent vän som tycker jag i ren protest ska öppna alla luckor och äta upp choklad som finns där för en kalender har ändå ingen funktion om den inte funkar som den ska! Tar först och ägnar några dyrbara timmar åt städning och packning av min lägenhet (!) och som alla ni förstår som har sett mej städa/packa/kasta runt saker tidigare får kalendern vara med om några flygturer runt om i lägenheten. Så när stunden väl är inne för min hämndaktion mot chokladtjuvarna hinner jag bara komma till lucka nummer 19 så får jag se detta...

Och där sitter man sedan med skammen. Det var ingen som stulit min choklad. SÅ KLART! Det är ju jul för guds skull... Chokladen hade bara råkat glida ur sina hålor och runt lite i förpackningen. Och det blev ingen hämndaktion. Det ända jag nu lyckats åstadkomma är en situation där jag har en mindre anledning att gå upp ur sängen i morgon och när jag väl gjort det får jag sitta där och stirra på min redan öppnade lycka 19 och inte få någon choklad till frukost. Bittert kan jag säga.

Men sen kom jag på det! Det här är ju inte mitt fel!!! SÅ KLART. Vem konstruerar en kalender som inte tål lite sväng om liksom?! Den är ju till ett barn för guds skull (eller vuxna med viss överaktivitet) och borde tåla lite mer än såhär. Dåligt helt enkelt. Kanske ändå borde äta upp all choklad som protest? Gör det imorgon bitti. Helt plötsligt fick jag 5 extra anledningar att gå upp imorgon!

Det började riktigt bra!

Hade bilden jäkligt tydlig i huvudet hur det skulle se ut. Årets pepparkaksbygge skulle bli den snyggaste surfbuss Ume någonsin skådat (även om dom inte finns i överflöd här direkt...)! Mallen ritades för hand med extrem omsorg. Julmusiken sattes igång och bit för bit skapades med en exakthet världen sällan skådat (från min sida i alla fall). Då började det riktigt roliga, KRISTYREN!
Ena sidan gjordes...

Taket med tillhörande surbrädor blev till....

Baksidan tog sin form.... Dock efter en extra sväng på Ica då någon i publiken käkat upp en av mina baklampor!

Den andra sidan höll helt klart måttet och monteringen tog sin början....

Länge såg det ganska ljust ut och passagerarna var förväntningsfulla....

Men så började problemen.... Bussen behövde allt mer support för att hålla sig uppe....

Och kraschen var till slut ett faktum innan sista detaljerna ens hunnit komma på plats....

Slutsats: Det krävs längre tid i ugnen och en farsan Baloo för att pepparkaksprojekt ska bli riktigt lyckade. Gör om och gör rätt!

Halvvägs till mordor

Det har nu gått ca en vecka sedan äventyret Karin (aka Hobbiten) och de Två Tornen tog sin början. En update är på sin plats. Vi lever, vi mår bra och vi tar oss framåt! Givetvis går humöret lite upp och ner... Brukar ju vara så på äventyr. Det påverkas av med och motgångar helt enkelt. Som i torsdags var humöret på en så kallad topp. Ena tornet hade nämligen syltkakor med sig och det andra hade  överblivet, men ack så gott, biogodis! Vem blir inte glad då menar jag?! Man är inte kräsen när nöden kräver det!!

Omgivningen har inte kunnat smita helt opåverkad förbi heller... Vårt äventyr skulle man ju, på ett enkelt sätt, kunna säga handlar om att hitta och rädda de stackars överviktiga barnen i årskurs 1-5 i Västerbottens stora vida land. Detta är ju ett uppdrag, som ett av tornen så fint beskrev det i vår resedagbok, "ett ämne som för vissa individer behandlar väldigt personlig och känslig information". Då kan man tänka sig att man måste handla respektingivande och hänsynsfullt när man har med sådana här känsliga ämnen att göra. Men när blodsockret är lågt och det var flera timmar sedan man fått vistas i hemmets lugna vrå kan detta brista. Detta kan leda till att personer vi stöter på under vår resa (t.ex. dom på bordet bredvid på medicinska biblioteket) får utstå diverse mindre respekterande och hänsynsfulla kommentarer. Vi ber om ursäkt för detta!

Men igår var stundtals en väldigt tuff dag. Vi tog oss fram en lång bit och fick mycket uträttat men inte utan blod svett och tårar. Igår föll vi helt enkelt in i en så kallad svacka... Ibland blir det så. Kan också vara så att medlemmarna i detta brödraskap egentligen föredrar verkliga äventyr och har svårt för den fiktiva varianten. Plus att Hobbitens snus hade varit slut i ca 4 timmar... Vilket är att jämför med ett anfall av the nazgul när du redan har 20 000 orcher att slåss mot. Här har ni i vilket fall som helst ett kort utdrag ur denna tuffa period.

Men vi klarade det och det som inte dödar det härdar. Vi blir allt starkare tillsammans. Och det viktiga är att vi behåller fokus på sådant (som enligt vår utbildning) är det absolut viktigaste, GENUS!
Nu har vi fått några dagar välförtjänt vila. Ungefär som Frodo fick några dagar i Rivendell innan den verkliga slutspurten började. Ja, fast vi har helg och ska fixa julbord! Nu måste jag dock skynda i väg. För konstigt bringar inte kommentaren "a wizard is never late. Nor is he early. He arrives exactly when he means to" samma pondus i denna tidsåldern som jag hör att den gjorde i förra.... Så fortsättning följer på måndag. Eller när mörkrets krafter blir för starka.....

Nystart

Senaste tiden har bestått av tok-plugg-vecka x 2 inför tenta x 2 som givetvis
leder till tentafirande x 2. Nu är det slut och så jävla gött är det!

Så idag var det ny kurs, nya föreläsningar och nya grupper. Jag, Oskar och Jens är det nya dream team! Kommande veckors "äventyr" kommer därför gå under namnet: Sagan om Karin med ringen och dom två tornen. Känner på mig att det kommer bli succé! Vad annars. För att fortsätta på temat blir det sen Hobbit med hela galna ume-familjen på onsdag. 8 pers är en stor familj när man ska på bio. Med tanke på hur diskreta och tystlåtna vi brukar var kanske det dock är tveksamt om vi kommer få sitta kvar hela filmen ut... Eller om resten av salongen kommer. Det kan balla ur, det är allt jag säger. "A red sun rises, blood has been spilled this night". Vi hoppas Legolas får behålla den repliken för sig själv. Vi ska uppföra oss, jag lovar!

Jag kan allt!

Det finns ingenting jag inte klarar, inget jag inte kan göra! Jag är nu världens mest självständiga person, helt oberoende av andra. Jag är helt klart en av dom starkaste på jorden. Är det något du behöver hjälp med? Du kan ju alltid höra av dig och fråga... Jag klarar vilken uppgift som helst!
Helt klart.
Idag har jag rensat avloppet i duschen. Det har varit stopp i typ en månad. Men nu, en gigantisk hårklump och en spya ner i toaletten senare, helt rent!  Mitt enda stora hinder här i livet är nu bortspolat. Tänker nu ta en 45-minuters-dusch utan att fylla hela badrummet med vatten upp till tröskeln. För att jag kan.

One does not simpley walk into Mordor. Men vissa har ju bättre odds än andra.