Anledningen till att jag talar om det är för att jag nu fått min revansch! Dagen efter "den svarta timman" fick jag en förfrågan om jag kunde vicka ett till pass redan dagen efter... Jag kan väl inte äga att min "ja" flög fram direkt. Men sedan bestämde jag mej. De va lika bra att ta tjuren med boxningshandskarna på helt enkelt!
Igår körde jag det igen och jävlar i min låda vad jag rocka! Sådan jäkla skön känsla att efter ett sådant misslyckande snabbt få reparera iaf en del av skadan, bygga upp självförtroendet igen och sträcka på sig. Galet skönt! Så nu är det gjort. Combat-spöket är redan borta. Jag har tagit revansch! Tio high five på de!
Duktiga du!! Vad var det som gick så åt helvete..?
SvaraRaderaEn överfylld hjärna efter föreläsningar mellan 8-16.30... Sedan nervositet över att köra passet för första gången och så lägger vi på tre instruktörer bland deltagarna, varav 2 instruerar combat... Dom är dessutom sådär som man INTE vill att dom ska vara. Skakar på huvet åt varandra när jag tappa koreografin och sådär! Så ganska snabbt fick jag känslan att jag bara ville därifrån... Och sen gick de bara utför och jag kom aldrig in i passet. Men de va de passet. Sen gick jag hem och läste på min dörr och där stod det "when I get sad I stop being sad and start being awesome instead!! :)
SvaraRadera