Frukost är ju viktigt

Det vet alla. "Frukosten är det viktigaste målet på dagen" har vi ju hört ungefär lika ofta som "gångertabellen är förmodligen det viktigaste du kommer lära dej"... Det vet också alla.

Och hittills har det gått bra får jag ändå säga! Jag har ätit, ätit bra för det mesta och varierat mig på ett imponerande sätt. Det har varit hårt eller mjukt bröd, ibland soygurt och kuddar, vissa dagar kokt ägg medan andra äggröra. Har till och med lyckats få in förvånansvärt mycket grönsaker i min frukost. Och, hör och häpna, något att dricka i alla fall 50% av gångerna. Även gröt har förekommit någon enstaka gång. Detta är oerhört starkt för en tjej som mig ska ni veta! I en hel månad har jag skött mej bra. Men nu har jag ett problem. FAN VA TRÅKIGT DET HAR BLIVIT MED FRUKOST! Inspirationen är som bortblåst, matlusten med den och jag är fast i en dålig cirkel. Allt är äckligt, meningslöst och oerhört jobbigt att fixa fram. Har ju ansträngt mej till det yttersta en lång period nu och lyckats bra men nu tog energin slut... Jag hatar allt som har med frukost att göra. Känner mej som en trotsig tonåring gentemot mig själv som aldrig blir nöjd över något. En ganska förvirrande känsla att vara både förbannad tonåring och tålamodsprövad mamma... Fan.

Klockan är tio över tio och jag ser ännu ingen lösning... Emilies lösgodis från igår står kvar på köksbordet. Jag har redan tagit en. Är det bättre att jag fortsätter äta lite mer lösgodis än inget alls tro? Det lutar åt ett ja... Vi får se.