Nu ska ni få höra om min fredag...
Planen var:
Gå upp och ha föreläsning mellan 8.30-12-00.
En snabbis till systemet.
Möta Filia vid tågstationen kvart i ett,
umgås hjärtligt och intensivt med henne till ca 17.00!
För att sedan 18.00 infinna mej på förfest hos en av mina faddrar.
21.45 skulle vi träffa resten av nollorna och deras faddrar (ca 130 pers.) utanför Origo, som är teknikernas kårhus.
För att till slut avsluta där med dans och partaj hela vägen till stängning ca 02.00
Ev. någon efterfest om orken skulle finnas...
Så här blev de:
Föreläsningen startar 8.30.
9.10 svimmar en av eleverna av okänd anledning (tidigt på morgonen, dålig frukost eller samtalsämnet blod?) Detta leds av ett avbrott i föreläsningen men som sedan kör igång igen och kan avslutas som planerat (!) ca 12.00
Snabbt ner till systemet.
Väljer av okänd anledning att inte ta med mej en korg... Så när jag står med 5 lösa flaskor o armarna ringer telefonen. Det är Filia. På grund av regn (va faaan) är alla tåg mellan Övik och Umeå inställda... De blir inget besök utan de får vänta tills nästa gång. Typiskt dålig nyhet! Men men, biter ihop och cyklar hem.
14.00 blir jag uppringd av Iksu... "Kan du vicka på ett step/muskel idag 16.15?! Jo men varför inte... Så snabbt i med mat, packa väskan, ta en powernap och iväg till Iksu!
Kör passet som går bra men resulterar i en trötthet jämförbar med Mangan jogg runt jorden! De va länge sen jag va såå trött...
Snabbt som fan in i duschen, på med kläder, något slags ansikte och vidare på förfest!
Detta blir en högst trevlig och lyckad tillställning där jag får jobba med både min hundrädsla och min förmåga att sitta still en längre tid utan att somna... Går över förväntan på båda punkter!
21.40 vidare mot Origo. Möts av en hisklig kö! Men ännu tappra ställer vi oss i kön och lyckas dessutom på kort tid med några meter framgång. Sen tar det stopp. Med en kille framför som jag når ungefär till armhålorna och en kille bakom mej som har sitt kön ungefär i höjd med min svank kramas sen mitt relativt stora ego ihop till något i musbajs-storlek. Till slut kan jag lätta båda fötterna från marken utan att sjuka en millimeter mot marken... Då ger vi upp. Dags att kolla in nästa ställe. Tyvärr möts vi av samma syn där.
23.30 bestämmer vi oss helt enkelt för att "eftersom det är lika mörkt nu som det är klockan två på natten kan vi lika gärna börja efterfesten nu!" Sagt och gjort. Trevlig tillställning blev det med vin direkt ur flaskan, gitarr och allsång mitt på vardagsrumsgolvet och massa härligt folk!
02.40 är det dags att dra sej hem. En väg som tar ca 5 minuter kan då ta ca 20 minuter om man åker vilse innan man kommer på rätt bana igen. Typisk jobbig händelse MEN De som inte dödar, det härdar!
Slutsats:
Studentlivet blir sällan som man tänkt sej men bra härligt ändå!!!
Tack och hej