På den gamla goda tiden

Kommer ni ihåg dom fina dagarna från vår historia när man gick in i en Ica-affär (eller en annan affär för den delen), gick fram till kassörskan och sa vad man ville ha för snus, fick visa leg (eller slapp om man hade tur), fick dosan i handen, betalade typ 25 ynka kronor och gick mycket nöjd och glad hem igen.

Idag går det inte längre till så. Idag går man in i affären, fram till någon high tech-apparat där det gäller att hålla fingrarna i styr så man inte råkar få nässpray istället eftersom det nu säljs på samma ställe, går sedan till kassan, blir smått bedrövad om man inte får visa leg för det betyder att personen i kassan tycker att man ser ut som över 25, vilket jag INTE är än (!!!), betalar snällt 49 SVENSKA RIKSDALER men man får ingen snus. Nej det kommer man på när man kommit hem igen att den skulle jag ju ha hämtat ut i apparaten i affären som nu ligger 15 minuter bort med koden på kvittot som jag nu har slängt. Drar ur mig en svordomsramsa som hade fått Gunvald att rodna och känner lust att lägga mig på hallgolvet och dö en liten stund. Tanken på att sluta snusa har aldrig varit så långt borta för det ända jag behöver nu är en snus mot denna totala irritation!

Får man säga att det var bättre förr nu?

Julstämning!

Snön kom idag! Kanske inte med norrländska mått men med mina göteborgska mått gjorde den det. Så nu är julstämningen total; musik, saffransbullar, glögg, julskum, clementiner, adventsljusstakar utebelysning och SNÖÖÖ. Men ändå som en extra försiktighetsåtgärd ska nu även tomten få lite inspiration. Utifall han tappat entusiasmen och råkat glömma vad folk (jag) blir riktigt glad av. Här ska du få lite julklappstips. Du kan se det lite som Darin såg på sina outfit-tips, det kommer bli succé om du följer dom.

Så slipper du tänka mer på det!

Sylvia och Darin!

Tycker så synd om er! Skäms lite å era vägnar för att ni framställs som så korkade på bästa sändningstid. Skulle bara vilja skicka någon till Sylvias hjälp som kan förklara för henne vad runkobjekt är. För kvinnan skiner upp som en sol, blir stolt som en tupp och tittar djupt in i kameran samtidigt som hon säger "jag tror Magnus (Uggla) var ärlig när han sa att han var kär i mej tidigare" efter att Uggla med ett garv berättat att Sylvia under många år var hans runkobjekt.
SNÄLLA SYLVIA! Att tycka någon är attraktiv är inte samma sak som att tycka om en person. Att ägna sig åt diverse ensamhetsaktiviteter är ingen kärleksförklaring. Att vara kär är inte samma sak som att runka! Så du vet i fortsättningen...

Darin däremot kanske det är dags att sluta hjälpa, att ställa på egna ben. Han skiner nämligen också upp som solen och blir stolt som en fyraåring som lärt sig knyta skosnörena när han får visa upp sin stylists outfit-tips, som han skrivit ut från datorn med bilder och allt och sedan packat ner i väskan tillsammans med dom aktuella plaggen för veckan. Bara så att ingenting skulle råka bli fel! Annars kanske han skulle råka ta på sig den rosa tishan till jeansen när den egentligen skulle vara till hans ljusa chinos? Kanske skulle det sluta med att han stod i tv med en svart och en grå socka? Kanske skulle han i stress och panik rent av glömma bort att byta kallingar en dag? Får liksom vibbar av killen i högstadiet vars mamma hade packat ner 7 stycken plastpåsar med kläder märka med "måndag" "tisdag" "onsdag" o.s.v. i väskan när vi skulle på skidresa. Redan då var det ordentligt pinsamt och ett tecken på viss bristande fantasi, självständighet och kanske delvis sänkt intelligens... Jag vet inte riktigt?

Norrland vs. Stockholm

Det har varit lite uppståndelse i Norrland i veckan. Metro Stockholm råkade ju nämligen kläcka ur sig en notis om att man i huvudstaden vill uppmana invandrare och personer från andra länder att komma och lämna blod för att dom har brist på ovanliga blodgrupper. Till den gruppen tillhörde tydligen personer från Afrika, Sydamerika och Norrland. Det är ju då "Norrland" i detta sammanhanget folk har reagerat på. Vissa blir lite stötta för att Norrland inte riktigt räknas till Sverige. Andra blir mer glada, av precis samma anledning. Ingen tycks lägga särskilt mycket vikt vid att varken Afrika eller Sydamerika heller är några länder....

Men jag är lite tveksam till det här. Inte för att jag har något emot att personer från Sydamerika eller Afrika lämnar blod, det är bra! Inte för att jag tycker speciellt synd om Norrlänningarna i det här sammanhanget heller. Och inte för att jag EGENTLIGEN bryr mig jättemycket om konst och kultur. Men jag tycker ändå att det är lite trevligt med "vardagskultur", jag vet att det finns många som verkligen lever via konst och jag vet att många av dessa kreativa själar lever i Stockholm. På så sätt värnar jag ändå om en positiv utveckling inom konsten. Därför kanske det här med att sprida Norrlands blod inte är den bästa idén..? Va nere på stan i veckan och fick se det senaste och väldigt påkostade konststycke i Ume stad. En vacker ljustunnel med diffusa björkar och "vackra, klocka, tänkvärda eller klassiska citat" Det är då jag blir lite tveksam...

På riktigt!

Okej nu råkade de ju va så att det kanske hände en liten olycka i helgen. Men vi ska inte prata om det! Behöver inte kommentaren "men HERRE gud, Karin" eller "va faaaaaaaaaaan" eller "alltså ska du aldrig lära dej". Tro mej dom tankarna har gått i mitt egen huvud långt fler gånger än ni har tänkt tanken "va ska jag äta idag"! Det ingår liksom i mitt liv att tänka så.

Nu till det faktiska ämnet; konsekvenserna. För när ni har tänkt tanken "för fan inte nu igen" i ca 5 sekunder och sedan går vidare med era "undra vad som går på tv ikväll" så fortsätter ju mina tankar om hur jag ska fixa allt praktiskt i livet fast med bara en hand. Vissa säger att man kan se det som ett äventyr. Jag ser det som helvetet. Eller värre. Skall dock tilläggas att jag har världens finaste vänner som ställer upp till tusen. Allt från att torka tårar, dämpa ADHD-utbrott i undersökningsrummet, agera kudde i väntrummet och argumentera med sjukvårdsupplysningen. Jag är tokrik när det kommer till vänner!! (Är det en fungerande kompensationsfaktor tro?) Men man kan inte utnyttja sina vänner hur som helst. Inte utan att betala tillbaka i alla fall. Och eftersom jag är en fattig student så har jag nu kommit fram till ett annat sätt att komma runt problemet. Vi kan kalla det Bengbom-auktion. Alltså full kontroll och lite omvänd ordning. Både priset och varan är nämligen satt. Sen är det bara först till kvarn... Så här ser det ut:

En julfika till priset av en hållbar fläta.
En middag till priset av en hårtvätt.
Fem djävligt roliga historier till priset av en bäddad säng.
Ett spa-besök till priset av en storhandling.
En puss till priset av hjälp att ta på mej mössan.

Har ni egna erbjudanden är det fritt fram.
Jag vet att jag nu har närmat mej gränsen till att sälja mej själv på internet. Men nöden har ingen lag!
Bara att höra av sig.

Minnet..

Ibland händer det att jag känner mig som en intelligent person. Ibland händer det att jag säger, med en sån där röst som man förmodligen använder när man skall berätta för en vuxen person att hen har satt på skorna på fel fot, att "jag skulle vilja titta in i den där personens hjärna och se hur det ser ut för det kan då inte stå helt rätt till". Det händer att jag säger det. Idag har jag sagt det så många gånger. Om mig själv. Visst har det forskats rätt mycket på det här med det mänskliga minnet ändå? Så om det finns någon som kan mycket om det får den personen gärna förklara för mej hur hjärnan funkar när man tappar bort typ allt man äger. För att sedan hitta det igen på dom mest konstiga ställen. Idag har jag till exempel tappat bort köksredskap, min snusdosa, tv-kontrollen och mina favoritstrumpor. Men det är lugnt, allt har kommit till rätta igen. Köksredskapet hittade jag i städskåpet, snusdosan i badrumsskåpet, tv-kontrollen i mitt skåp på Iksu och strumporna i cykelkorgen. På allvar, WHAT!? Tror min hjärna vill framför något slags budskap. Men jag förstår inte vad? Varken informationen, kommunikationen eller dokumentationen ligger på topp i mitt huvud idag... Jag är en skam för sjuksköterskeyrket. Så kan man säga.

Apropå tentaångest...

"Hej Bullen! Vi är en kille och en tjej på drygt 20 jordsnurr som trots våran ringa ålder snart är halvvägs genom en universitetsutbildning. Detta är något vi för det mesta trivs bra med. Tycker att det vi läser egentligen är väldigt intressant och vi har fina vänner att plugga med. Även om dom ibland kan vara både smygtröga, djävligt irriterande och ibland ganska taskiga mot oss. Nu har vi ca 3 veckor kvar till programmets kanske största och svåraste tenta och vi borde verkligen plugga till den! Men faaaan vad svårt det är ibland!!! Vad skall vi göra? Får ju lite ångest av det här.... 

/Spring i benen och gröt i huvudet."

Om man stannar kvar i sin ångest så kommer den tillslut att försvinna av sig själv, om man bara genomlider den, och då försvinner den helt och hållet. Medan om man gör allt för att tränga bort den så försvinner den bara för stunden men kan sedan återkomma lika snabbt igen... Vi rekommenderar det senare alternativet! Den innehåller typ äventyr. För att illustrera detta har vi gjort en liten film. OBS! Det inte pojken och flickan i filmen som har skrivit brevet...? /Bullen 

Äventyr?

Denna bloggen skulle vara ett sätt att få folk, som inte befinner sig i samma land eller stad som jag gör, att få en inblick i vad som händer i mitt, ibland smått galna, liv. En plats med texter om mina äventyr helt enkelt. Och det har blivit några stycken! Både på egen hand och i kombo med kära. I början var även flytten till Umeå ett äventyr för en stadsfjolla som mig. Efter snart tre avklarade terminer (HERRE JÄVLAR) känns dock Ume nu mer som hemma och med det försvinner tyvärr känslan av äventyr. Men mamma Beijan säger att man ska hålla sina löften. Och under en svag (av icke avslöjad anledning) stund i mitt liv lovade jag att, trots bristen på äventyr, ta upp bloggen igen... So here we go. Vill dock påminna er om att ni läser av egen fri vilja och blir det en tråkig stund är det inte mitt fel! Men såklart, jag ska göra vad jag kan för att förgylla några sketna sekunder av era liv. Och slängs man inte in i några äventyr får man väl helt enkelt skapa dom själv. Framför allt till er hemma i Götet!

Så när den norrländska tristessen är som värst... Tänk er; regnig måndag, har gått upp lite för sent än jag borde, den nu så välbekanta tentaångesten börjar göra sig påmind och man sitter därför på Iksu och gör allt för att pressa fram några ynka minuters koncentration i pluggandet och inser att man glömt laddaren till datorn hemma så man kommer inom en snar framtid inte kunna fortsätta pluggandet om man inte först cyklar HEM IGEN för att hämta laddaren och måste kämpa sig upp för 200 meters lång backe för andra gången idag. Det är då det händer. Det är då jag presterar som bäst! Från någonstans som ingen vet hittar jag krafter som måste härstamma från någon slags urmoder. Laddad som få lämnar jag Iksu 12.30 PRICK för att vara tillbaka EXAKT ÅTTA MINUTER SENARE! Åtta minuter!!! Ni fattar inte vilken grymt bra tid det är... Ja, det var min dag. Ni förstår ju utbudet av äventyr i den här staden. Men det är lugnt, jag trivs.

Hej hej